PTS har en viktig roll i arbetet för ett helt uppkopplat Sverige

Med visionen ”ett helt uppkopplat Sverige” presenterade regeringen strax före jul en ny bredbandsstrategi. Målen i strategin sträcker sig fram till år 2025, då hela Sverige ska ha tillgång till snabbt bredband. För första gången finns också ett politiskt mål som gäller tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet där människor och saker normalt befinner sig.

Hur ser då regeringen framför sig att vi ska nå målen? Man talar om en marknadsstyrd utveckling som kompletteras med offentliga insatser. PTS får en framskjuten roll i genomförandet av strategin, genom att regeringen aviserar att vi kommer att få en rad uppdrag.

Redan i dag har PTS ett omfattande arbete på bredbandsområdet. Det innefattar såväl att främja konkurrens, att se till att radiospektrum finns tillgängligt, att säkerställa att näten är robusta och säkra, att driva och delta i främjandearbete och att mäta och följa upp utvecklingen. Dessutom finns regeringens Bredbandsforums kansli och sekretariatet för de regionala bredbandskoordinatorerna lokaliserat hos oss på PTS.

Bland de uppdrag som regeringen nämner i strategin vill jag lyfta fram några exempel.

Analys av stadsnät och offentliga bredbandsinvesteringar

Regeringen vill titta närmare på förutsättningar för och effekter av offentliga bredbandsinvesteringar och kommer att ge PTS i uppdrag att kartlägga och analysera styrning av stadsnät, samt tillhandahållande och utbyggnad av bredband kopplat till konkurrenssituationen. PTS ska utreda om det är möjligt och lämpligt att göra undantag från lokaliseringsprincipen som innebär att kommuner endast ska ha verksamhet i den egna kommunen. Dessutom vill regeringen se en analys av om och hur man tydligare kan skilja på leverans på grossistnivå och på slutkundsnivå i stadsnät.

Stöd till en kostnadseffektiv utbyggnad

PTS ska utreda hur tillståndsprocesser som är viktiga för bredband kan snabbas upp och vägleda länsstyrelser och kommuner i dessa frågor. Dessutom ska PTS, i dialog med de regionala bredbandskoordinatorerna, ge vägledning till regionala och lokala aktörer i hur fasta och trådlösa tekniker kan komplettera varandra för att nå målen. Den senare insatsen ligger i linje med den pilotstudie som PTS genomförde under hösten.

Se över nivån för samhällsomfattande tjänster

Ett ytterligare kommande uppdrag handlar om att utreda hur de samhällsomfattande tjänsterna ska se ut – i detta fall vilken nivå på bredbandsuppkoppling som alla ska ha tillgång till. I dag är denna nivå 1 Mbit/s. Denna nivå har gällt sedan 2010 och behöver förnyas när behoven har utvecklats.

Det är mycket glädjande att PTS får en central och viktig roll i bredbandsstrategin. Jag är övertygad om att målen i strategin kommer att sporra oss alla, såväl de aktörer som investerar mycket i utbyggnaden varje år som våra kommuner, länsstyrelser och övriga myndigheter. Regeringen uttrycker väldigt tydligt i strategin att det är många olika aktörer och intressenter som behöver agera för att vi ska nå fram.

Efterfrågan på välfungerande bredbandstjänster är just nu mycket stark bland svenska hushåll och företag. Regeringen lyfter fram slutanvändares efterfrågan som en nyckelfråga. I vissa fall behöver den stimuleras genom mer information om nyttan med snabbt bredband. Men även om inte riktigt alla ännu är beredda att satsa på att ansluta sig till snabbt bredband tror jag att den största utmaningen, glädjande nog, kommer att vara att lyckas möta en stadigt ökande efterfrågan bland hushåll och företag.

Sara Andersson

Av Sara Andersson
Chef för avdelningen för samhällsfrågor

PTS nya regleringsverktyg för det fasta nätet tar form

En hörnsten i PTS arbete är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens till nytta för konsumenterna.

När vi lyckas i vårt arbete leder det till investeringar i ny infrastruktur, samtidigt som konsumenterna får tillgång till elektroniska kommunikationstjänster med hög kvalitet och till rimliga priser.

Vi ska alltid sträva efter att uppnå effektiva marknader genom att ingripa proportionerligt. Med andra ord bara använda de åtgärder som är nödvändiga för vårt syfte. För att kunna göra detta krävs det att vi har rätt förutsättningar.

Ny kalkylmodell nödvändig

Ibland behöver vi använda vårt mest ingripande regleringsverktyg, nämligen prisreglering. Under lång tid har vi använt vår fasta kalkylmodell (HY 10.1) för detta. Men denna modell kan inte långsiktigt möta de krav som den dynamiska marknadsutvecklingen kräver. Det berättade vi om i bland annat denna blogg. En utgångspunkt är att trots att prisregleringen på fibertillträde har lättats från och med den 1 december 2016 kan vi inte utesluta att vi, i framtiden, på något sätt kan komma att se ett behov av att åter införa prisreglering av denna accessform – oförädlad eller förädlad.

Vi har sedan en tid tillbaka kommit fram till att vi behöver en helt ny kalkylmodell för det fasta nätet. Det för att kunna möta de krav som marknadsutvecklingen ställer på oss. Till detta har EU-kommissionen i en rekommendation beskrivit hur reglerat tillträde till bredbandsinfrastruktur ska beräknas (se EU-kommissionens rekommendation om enhetliga krav på icke-diskriminering och kostnadsberäkningsmetoder för att främja konkurrens och förbättra klimatet för bredbandsinvesteringar (2013/466/EU).

Ett förslag till inriktning och principer för denna nya modell har varit på samråd med marknadens parter. Samrådet utgjordes av ett utkast till så kallat modellreferensdokument (MRD). Det resulterade i många synpunkter som vi under hösten har analyserat och i flera fall kommer att beakta.

De principer vi nu arbetat med att ta fram ska sedan omsättas till faktiska tillträdespriser. I ett första steg handlar det om nya priser till befintligt skyldighetsbeslut för marknad 3a (kopparaccesser) från februari 2015, liksom skyldighetsbeslutet för marknad 1 som beräknas fattas i februari 2017.

Samarbete med operatörerna viktigt

En förutsättning för att detta ska bli framgångsrikt är att vi har ett bra samarbete med marknadens aktörer i form av synpunkter vid bland annat våra samråd, liksom god tillgång till relevanta uppgifter om de olika kostnader som finns när ett elektroniskt kommunikationsnät ska anläggas.

Därför har vi begärt och fått uppgifter från ett antal viktiga operatörer. Vi kommer i något fall behöva begära kompletteringar under början av nästa år. Eftersom det är mycket viktigt för oss att ha tillgång till adekvata uppgifter kommer vi inte tveka att vidta de åtgärder som krävs för att vi ska ha det underlag som är nödvändigt för oss i vårt uppdrag.

EU-notifiering till sommaren 2017

När vi har ett färdigt utkast av uppdaterad MRD och har utformat en modelldokumentation, förslag till ny kalkylränta samt modell kommer ett nytt samråd att genomföras med marknaders aktörer. Vid detta samråd kommer det också att framgå hur vi har hanterat alla de synpunkter som inkom vid det senaste samrådet.

Vår målsättning är att detta samråd ska genomföras så pass tidigt under 2017 att vår modell kan notifieras till EU-kommissionen till sommaren samma år.

Kristian Viidas

Av Kristian Viidas
chef för enheten för ekonomisk analys vid konkurrensavdelningen.

Vad är en hållbar digital miljö?

Idag är det World Usability Day, och årets tema är ”Hållbar UX” (UX står för User eXperience, dvs användares upplevelse). Runt om i världen träffas därför personer som utformar digitala system och diskuterar hållbarhet. Och det är inte bara idag, utan ämnet återkommer ganska ofta. FNs nya hållbarhetsmål (Agenda 2030) har sannolikt bidragit. Själv hade jag förmånen att få ett samtal med Per-Olof Hedvall som forskar om universell utformning på Lunds tekniska högskola.

PeO visar en bild om universell utformning: Människor med varierande förutsättningar

PeO Hedvall från Certec

Uttrycket ”hållbar utveckling” har en stark koppling till ”gröna” miljöfrågor som t.ex. utsläpp av växthusgaser. Men alltsedan Brundtland-kommissionen på åttiotalet lyfte fram begreppet har det handlat om att ta både ekologiska, sociala och ekonomiska hänsyn för att inte det vi gör idag ska orsaka problem på lång sikt.

Samtalet kom att handla om paralleller mellan de miljöhot som blivit en alltmer uppenbar bieffekt av industrialiseringen, och de miljöhot som riskerar att skapas som en bieffekt av digitaliseringen. Vilka är de digitala motsvarigheterna till utsläpp, och hur kan de minimeras redan nu? (Om det går är det ju bättre och billigare att göra rätt från början än att åtgärda problem i efterhand.)

Precis som med industrialiseringen finns enorma fördelar med digitaliseringen. De kan båda ge radikalt förbättrade levnadsvillkor. Nyttorna är uppenbara och utan dem skulle förstås ingen utveckling ske. De oavsiktliga bieffekterna är svårare att se, men vi kan åtminstone skönja ett par olika kategorier:

  • Integritetskonsekvenser, inte minst med tanke på att många digitala tjänster bara kan betalas med data (i säkerhetssammanhang pratar man faktiskt om digitala fotspår, som på ett sätt påminner om ekologiska fotavtryck).
  • Mentala och kognitiva effekter (t.ex. digital stress och filterbubblor).
  • Traditionell nedsmutsning vid tillverkning och drift av utrustning.
  • Bristande tillgänglighet för personer med till exempel funktionsnedsättning.

Eftersom både jag och PeO arbetar mycket med tillgänglighet uppehöll sig samtalet länge vid den sistnämnda aspekten.

Digitalisering kan verkligen öka tillgänglighet och delaktighet, och precis som med utsläpp finns det ingen som avsiktligt bygger bristande tillgänglighet. Ändå finns det alltför ofta (funktions)hinder i de digitala miljöerna. Ofta beroende på att design utgår från en typisk eller genomsnittlig användare. Men människors behov och förutsättningar varierar på många olika sätt. UX-arbetet behöver därför utgå från den stora bredden av variation. (Vägledningen för webbutveckling beskriver några exempel.)  Detta kallas universell utformning, och det ger förutsättningar för inkludering av alla människor – en grundbult i FNs Agenda 2030.

Principerna för universell utformning finns på Certecs webbplats.

Pär Lannerö

Av Pär Lannerö
Projektledare Vägledning för webbutveckling